Vägen Originaltitel: The Road (Drama/Thriller/Äventyr):
Jorden är så gott som död och få människor är i livet. På vägen vandrar en far och hans son. De är på väg söderut för att komma till ett något varmare klimat och kämpar för sin överlevnad. Vägen dit är lång och farorna är många då de få människor som finns kvar gör vad som helst för att överleva.

FILMEN FÅR:

På fodralet möts vi av texten: "Vårens bästa film" och massor av 4/5 betyg, men jag kan inte riktigt förstå varför. Allt som händer under dessa två timmar av film är att vi får se 2 personer gå och gå lite till, med undantag för några få tillfällen då det faktiskt händer något. Det är även ont om folk och intressanta dialoger vilket får The Road att bli något seg. Dessutom hoppar filmen i tiden och går mellan dåtid och nutid vilket klart är lite förvirrande, men inte lika förvirrande som jag annars brukar uppleva det.


Men även om The Road är händelselös och aningen seg så är den ändå rätt bra, men inte så bra som de flesta kritiker påstår. Den lilla pojken är dock aningen jobbig då han ställer till med problem för sin pappa som kämpar för deras överlevnad. Vem orkar gå runt och bära på en unge som har två friska ben att gå på undrar jag ibland och kan ungen inte springa så lämna honom. Ja, för tyvärr är det så det känns och jag möts gång på gång av mina egna tankar som lyder: "Din pappa har precis räddat livet på dig och du bara står där och glor som en annan fåne istället för att lägga benen på ryggen". Dumma unge säger jag bara. Men det finns även ljusa stunder då vi kan skåda ett starkt och kärleksfullt band mellan de två, så kanske är det därför som filmen fungerar.


Jag fick visserligen kämpa en aning för att hålla mitt intresse för filmen uppe, men jag lyckades och det resulterade även i att jag lipade en aning framemot slutet. The Road slutade dock inte som jag hade hoppats på och filmen lämnar oss tyvärr på ungefär samma ställe som den började, men resan dit är konstigt nog ändå värd att se.

The Second Arrival (Sci-fi/Thriller/Action):
I The Arrival fick vi veta att de redan är här och i The Second Arrival får vi veta varför.
Det har gått 2 år sen Zane Ziminski sprang på utomjordingarna och han har nu dött i vad de tror är en hjärtinfarkt. Efter att Zanes bror Jack mottagit ett brev med information om utomjordingarna blir det nu hans jobb att rädda världen och mänskligheten.


FILMEN FÅR:

Det har gått några år sedan jag såg The Second Arrival och tyvärr så har jag inga planer på att se om filmen för att sedan recensera den och anledningen till varför är enkel. The Second Arrival är nämligen ett stort skämt jämfört mot The Arrival och filmen är dessutom något av ett sömnpiller som ändå lyckas få mig att skratta högt. Men jag skrattar inte utav en bra anledning utan jag skrattar år hur dålig den är. Effekterna framstår nämligen som rena rama tramset och det må nog vara det sämsta jag sett i effekt väg när det kommer till filmer. Filmen känns därför riktigt billig och jag undra varför de ens la ner tid på att göra en film när deras ekonomi inte tillät det. Storyn i sig är väll inte helt kass, men långt ifrån bra och det lilla som finns fördärvas av filmens ekonomiska problem. The Second Arrival är rent ut sagt skrattretade och detta är ingen film jag vill se igen. En gång räcker mer än väl och mitt tips är att rädda dig själv ifrån stulen tid och håll dig borta ifrån filmen, men har man sett den första filmen så måste man ju nästan se denna också.

The Arrival (Sci-fi/Thriller/Action):
Zane Ziminski är en stjärnforskare som spenderar all sin tid med att lyssna på ljud som kan komma från stjärnorna. Men en dag händer något ovanligt, det dyker upp ett ljud som kan vara tecken på utomjordiskt liv. Hans chef säger nej till att forska vidare, men det stoppar inte Zane som börjar söka efter svaren på egen hand.

FILMEN FÅR:

Jag minns att The Arrival var rätt så stor på sin tid, vill säga 1996 och den är faktiskt rätt så bra än i dag. Dock upplever jag idag till en början filmen något seg men det dröjer inte länge fören filmen kommer igång och spänningen börjar intar. Som de flesta redan vet så har jag en svaghet för filmer som innehåller utomjordingar och i The Arrival få vi se just ett par sådana. Men jag hade ändå velat har mer av det goda och jag önskar att filmen hade kunnat utvecklats lite till. Jag kan dock inte förstå hur folk kan se Charlie Sheen som ett sexobjekt. Det finns absolut inte något som är sexigt med denna karlen och tyvärr så är inte heller Lindsay Crouse en fröjd för ögat. Men de båda fungerar rätt bra ihop i sina roller och jag köper därför det de levererar. Jag antar att även specialeffekterna var rätt så stora för sin tid, men idag känns de aningen klena och kassa. Storyn är intressant och fångar in mig, men den räcker tyvärr inte riktigt till för att fånga mitt intresse fullt ut. När jag såg The Arrival som 14-åring älskade jag filmen, men i dagsläget är The Arrival helt enkelt bara en bra film som fungerar skapligt bra i det långa loppet. Dock kan detta bero på att jag var aningen okoncentrerad och lätt skenade iväg på annat under filmens gång. Så betyget får även byggas en del på de minnen jag har sedan min ungdom. Men i grund och botten så är The Arrival en värdig film som förtjänar att bli sedd i med och motgångar.

Precious (Drama):
Året är 1987 och livet ser inte allt för ljust ut för den 16-åriga Precious. Hon är kraftigt överviktigt, misshandlas av sin mor och våldtas av sin far och nu väntar hon deras andra barn. Men när Precious blir erbjuden att delta i en specialskola där hon ska få lära sig att läsa och skriva börjar hennes liv sakta ta en vändning.

FILMEN FÅR:

Precious, en film som har fått strålande kritik världen över och utav alla jag känner. Men så kommer jag och fördärvar bra:heten på ett elakt vis. För jag kan nämligen inte alls tycka att Precious är en sådan där otroligt bra film som borde höjas upp över skyarna, utan jag tycker istället att filmen är något tråkig men självklart sevärda. Av någon konstig anledning så kan jag tyvärr inte utveckla något medlidande gentemot Precious (Gabourey Sidibe) trots att hon utsätts för fruktansvärda handlingar och lever i ett helvete. Men det är något som stör mig och jag undrar varför hon bara inte drar och lämnar allt. I vanliga fall så hade jag antagligen lipat som ett spädbarn under en film som denna, men trots att storyn är både mörk och hemsk så lyckas jag ändå bara klämma fram en ynka liten tår under hela filmens gång och därför är det något som brister. En utav anledningarna till mitt bristande medlidande kan vara skådespelerskan Gabourey Sidibe. Hon beter sig nämligen som en stor diva som tror att hon är bäst i hela vida världen när hon medverkar på galor och liknade event, så därför blir det svårt att acceptera henne och mitt sätt att se på karaktären Precious förvrids. Dessutom hade alla omdömen om filmen fått mig att tro på något stort som sedan visar sig vara rappakalja och det är antagligen därför som jag inte riktigt kan se skönheten med filmen. Men trots att jag är besviken så finns det stunder som berör mig lite lätt och därför blir filmen ändå någorlunda bra och sevärd. Det är bara det att filmen inte alls når upp till den nivån jag hade hoppats på och därför försvinner den sakta in i dimman och snart kommer Precious vara en utav många bortglömda filmer.

He's the Girl Originaltitel: It's a Boy Girl Thing (Komedi/Romantik):
Woody och Nell har bott grannar i hela livet men aldrig riktigt kommit överens. På en skolutflykt till stadens museum drabbas de av en förbannelse som gör att deras själar byter kropp. Detta ger dem båda ett tillfälle till driva den andra till vansinnet genom att göra saker som de aldrig skulle ha gjort i sina egna kroppar samtidigt som de sakta börjar acceptera varandra.


FILMEN FÅR:

It's a Boy Girl Thing väcker barnet i mig och jag glider med i filmen som om jag var en del av den. Filmen är en klassisk fjortis komedi som får mig att små skratta lite titt som tätt samtidigt som jag inser att jag egentligen är för gammal för sådana här filmer. Men det bryr jag mig inte om och avnjuter istället filmen till fullo. "Gillar man She's the Man, kommer man älska denna", det är vad experterna har sagt och för en gångs skull så kan jag faktiskt hålla med dom. För It's a Boy Girl Thing är nästan både bättre och roligare än She's the Man och jag stör mig inte heller på att vi nästan kan se samma story i den här filmen som vi kan se i Freaky Friday från 2003, en film som dessutom inte riktigt kommer upp i It's a Boy Girl Thing's nivå. I rollen som Woody ser vi den heta skådespelaren Kevin Zegers som förgyller filmen genom att springa runt i bara en handduk under en scen och Samaire Armstrong, som vi ser i rollen som Nell, gör även hon ett bra jobb när det kommer till att ta fram sin töntiga sida. Detta må vara en fjollig komedi för fjortisarna men det är precis en film i min smak som jag alltid kommer hålla varmt om hjärtat.

She's The Man (Komedi/Romantik):
När det kvinnliga fotbollslaget blir nedlagt i skolan och valmöjligheten att delta i det manliga inte finns, bestämmer sig Viola för att klä ut sig till sin bror Sebastian och på så vis komma med i det manliga motståndarlaget. Allt är som gjort för att hennes plan ska fungera då Sebastian nämligen ska börja på en internatskola men han väljer istället att sticka till London. Viola tar Sebastians plats men råkar blir kär i hans rumskompis Duke som i sin tur är kär i Olivia som sedan är kär i Sebastian, alltså Viola. Det blir en kladdig soppa men Viola gör så gott hon kan för att lösa situationen utan att bli avslöjad som kvinna.

FILMEN FÅR:

She's the Man är en utav få komedier som jag har sett många gånger nu och som jag tycker lika mycket om var gång jag ser den. Filmen är bara för jävla charmig och dessutom otroligt rolig vilket gör att jag kan se den om och om igen utan att tröttna. Jag blir som en fjortonåring var gång jag lägger mina ögon på filmen och inte skäms jag för det. För vi vuxna människor måste få lov till att ta fram barnet i oss någon gång ibland och She's the Man råkar vara helt rätt hjälpmedel för det. Amanda Bynes gör ett strålande jobb när hon tar sig an rollen som Viola, som i sin tur tar sig an rollen som Sebastian, och Channing Tatum är lika sexig som vanligt i sin roll som Duke. Dessutom är det helt klart ett plus i kanten att han råkar springa runt halvnaken lite då och då. För ärligt talat, vilket kvinna vill inte se det? She's the Man är faktiskt en rätt så småtöntig film som förgyller min vardag utan att bli för töntig. Men jag antar att många vuxna människor kan tycka att det blir lite för mycket av det goda och att töntigheten tar över helt totalt och de väljer då att titta bort istället för att se charmen med filmen. Allt som krävs för att uppskatta en film som denna är ett öppet sinne för tonårshumor och förmågan att kunna stänga ute omvärldens allvar. She's the Man är en film som i alla fall berör mig och lättar upp stämningen i mitt hjärta.

Norbit (Romantisk Komedi):
Den något speciella men snälla Norbit lämnades som bebis utanför ett barnhem där han växte upp utan att bli adopterad. På barnhemmet hade han en kort romans med Kate tills den dagen hon blev adopterad. I tonåren träffar Norbit den feta Rasputia, en elak och bossig tjej som tillslut blir hans hustru. Men när äktenskapet knakar i fogarna kommer den oförglömliga barnkärleken Kate tillbaka till stan och Norbits hopp om äkta kärlek börjar än en gång att växa.

FILMEN FÅR:

Norbit är en något halv dum men små rolig komedi som i alla fall får mig att skratta till på sina ställen och det är inte så dåligt. Dessutom lyckas filmen få mig att sitta stilla framför teven under hela sin gång, men reklam och allt, och jag reser mig inte ens upp för att gå på toaletten under pauserna. Detta är som ni förstår väldigt ovanligt när det gäller mig och därför kan jag lätt säga att filmen lyckades fånga mitt intresse. Eddie Murphy gör inte bara rollen som Norbit utan vi ser även honom i rollerna som Rasputia och Mr. Wong och han gör dom alla bra. Tänker man inte på hur dant rösten låter så är det faktiskt lite svårt att se att det är samma man som gömmer sig bakom allt smink. Thandie Newton ser vi i rollen som Norbits kärleksintresse Kate och även om det ibland känns krystat och konstlat så lyckas hon relativt bra på sina ställen. Tyvärr finns det lite bajs och kiss humor i filmen och det uppskattar sällan jag, precis som jag inte uppskattar den djur hatande Rasputia. Men på det stora hela så är detta en film som jag kan se utan problem och som får mig att glömma allt i min omgivning.

Sommaren med Göran - En Midsommarnattskomedi (Komedi):
Göran är vad vi skulle kunna kalla ett klantarsle. Han firar till sin flickvän "bara för att" och det går självklart käpprätt åt helvete, han ligger efter på jobbet och kommer inte överens med den nyanställda tjejen Grynet. Och bara för att göra saker och ting ännu värre beger han sig iväg på en midsommarfest i skärgården där alla håller till, en fest som han självklart råkar fördärva.

FILMEN FÅR:

Svenska filmer är inte min specialitet, men när det är dags för filmkväll med tjejerna brukar vi ändå plocka på oss en sådan. För ett tag sedan föll vår smak på Sommaren men Göran, en film som vi alla har hört mycket gott om men som jag tyvärr blir lite besviken på. Det är nackdelen med att lyssna på experterna, de ger dig en skev bild av filmen och där sitter du sedan besviken och nästan lite upprörd. Jag hade helt enkelt förväntat mig mer trots att jag vet att svenska filmer brukar göra mig besviken. Nu hade jag hoppats på att Sommaren med Göran skulle förvåna mig och leverera det andra svenska filmer oftast misslyckas med, vill säga en rolig stund och förmågan att utveckla ett medlidande gentemot karaktärerna. Men tyvärr så blir det inte riktigt så. Visst är filmen både bra och rolig men jag hade ändå trott att den skulle vara ännu lite roligare då nästan hela svenska kändiseliten finns med i filmen, de få som vi har vill säga. Dock misslyckas filmen med att bli speciell och den håller samma mått som de flesta andra filmer där Peter Magnusson och David Hellenius står för huvudrollerna. Men en sak är säker i alla fall, jag tycker nästan lite synd om stackars klantiga Göran (Peter Magnusson) när han gång på gång klantar till det. Och på det stora hela så är filmen ändå rätt så bra för att vara en svensk film. Som ni säkert förstår så gillar jag i vanliga fall inte svenska filmer men Sommaren med Göran fungerar bra och i slutändan så är den bättre än många andra svenska filmer.

Precis som jag har gjort i min andra blogg, A Freak Like Me (bloggen som uppdateras dagligen och som tar upp "allt" som händer i film och tv-världen och inte bara recensioner), så ändrar jag även här betygssystem när det kommer till mina filmrecensioner. Och det är för att jag helt enkelt har tröttnat på de gamla betygsikonerna och betygssättet som såg ut så här: Filmbetygen Betyder Vad?

Nu mera kommer det blir lite mer personliga betyg eftersom jag klickade in mig på sidan avatarizeyourself.com och gjorde om mig själv till en Avatar med olika humör.

Jag började med att ta en bild på mig själv där jag sket blanka fan i hur jag såg ut eftersom jag ju ändå skulle Avatar:a mig själv. Dessutom finns Photoshop av en anledning och jag kunde fixa mina skavanker på två sekunder, något som annars hade tagit mig minst 20 minuter med smink och som ändå inte hade blivit riktigt bra. De kolsvarta ringarna jag i vanliga fall har under ögonen photoshoppade jag bort eftersom jag inte visste fall de skulle skina igenom den blåa Avatar färgen.

Därefter följde jag anvisningarna på avatarizeyourself.com och kom upp med följande resultat:



Därefter öppnade jag återigen upp Photoshop och tog bort bakgrunden och klippte och klistrade ihop olika känslor...:



... för att slutligen skapa betygen som nu mera kommer se ut och betyda så här (och jag vet att jag borde satsa på en 10-skala istället för en 5-skala, men då blir ikonerna helt enkelt för små):

En riktigt jävla genomrutten skitfilm:


En rutten skitfilm:


En halvrutten skitfilm:


En skitfilm:


En dålig film:


En någorlunda dålig film:


En halvdålig film:


En någorlunda okej film:


En okej/godkänd film:


En helt okej film:


En medelmåttig film:


En någorlunda bra film:


En bra film:


En bättre film:


En ännu lite bättre film:


En jättebra film:


En helt otroligt bra film:


En fantastisk film:


En helt otroligt fantastisk film:


Ett mästerverk film:


En fulländad film:

Rango (Animerad familjefilm/Komedi):
En bilfärd slutar illa för husdjurs kameleonten Rango och han befinner sig nu plötsligt ut i öknen, i en stad som är i stort behov av en hjälte. Rango är en liten varelse med stora drömmar och utan att riktigt tänka sig för tar han på sig hjälterollen och försöker lösa problemet med vattenbristen i staden samtidigt som han försöker slå ut ett par banditer.

Filmen får:
Rango är en uppskattad animerad film som antagligen går bäst hem hos oss om är lite äldre. Skämten är inte på barnnivå och det är inte heller snacket, vilket bara gör mig desto nöjdare. Barnen må skratta och avnjuta filmen, men de lär inte alltid fatta vad det är de skrattar åt. Detta har börjat få mig att undra vart barnfilmerna egentligen är på väg, för de flesta är mer anpassade för vuxna än för barn. Rango är i vilket fall som helst en rätt så smårolig film som bjuder på en hel del underhållning och charm. Johnny Depp som gör rösten till Rango träffar mitt i prick och de kunde inte ha hittat någon bättre röst till den rollen. Men även om filmen är både bra och rolig så är det något som fattas och jag tappar intresset ju längre in i filmen jag kommer. Rango som är något konstig och speciell lever sig in i sin egna lilla värld och detta kan vara något förvirrande, i alla fall om man inte sitter helt klistrad framför tv-rutan. En anledning till mitt bristande intresse kan vara för att jag inte tycker om western filmer och Rango råkar utspela sig mitt i västern världen. Men trots detta så tycker jag att filmen är alldeles lagom bra och nästan lite där till.

The Tourist (Action/Drama/Thriller):
En helt vanlig turist vid namn Frank reser till Venedig för att koppla av och läka sitt brustna hjärta. På tåget dit träffar han Elise, känslorna börjar sprudla och det visar sig snart att deras möte inte är en slump utan något som Elise har planerat. Mot sin vilja bli Frank indragen i en jakt som kan ha en dödlig utgång då han blir tagen för att vara Alexander Pearce, en man som stulit massvis av pengar från en gangster.

Filmen får:
Vi har fått höra mycket skit om The Tourist och det verka vara ytterst få som gillar filmen. Jag är en av dom som inte tycker det är något större fel på filmen, men den kunde helt klart ha varit bättre. Filmen håller ett tempo som inte är allt för mycket fart i men den glider ändå på relativt bra. Jonny Depp's karaktär Frank är skön på ett udda sätt då hela han är stel och lite små dryg och jag får intrycket av att han ibland är lite efter. Men det passar honom på något vänster. Angelina Jolie's karaktär Elise är sexig men här finns det en nackdel. Kameran följer alla hennes små rörelser från topp till tå för att vi verkligen ska kunna studera henne och inse hur sexig hon egentligen är, vilket inte är nödvändigt då vi reda vet om att hon är en het pingla. Dock tycker jag att Angie är något för mager i denna filmen och på så vis tappar hon delar av sin sexighet. Vi får inte heller se några stora gnistor mellan Depp och Jolie, vilket är lite synd då jag vet att de kan bara de vill. Men filmen är helt klart underhållande och även lite små rolig här och där. Slutet är dock lite av en besvikelse, tror jag. Jag vet ärligt talat inte om jag är för eller emot hur det hela slutade. "Så typiskt" var orden jag gav ifrån mig när eftertexten började rulla men om jag menade det på ett bra eller dåligt sätt vet jag inte, för jag är lite kluven.

Friends with Benefits (Romatisk Komedi):
Dylan och Jamie, två singlar som söker efter något okomplicerat, bestämmer sig för att vara vänner som har sex med varandra utan känslor. Något som fungerar alldeles utmärkt till att börja med, men komplikationer uppstår snart.

Filmen får:
Innan jag började titta på Friends with Benefits så var jag inställd på att filmen skulle vara ungefär som No Strings Attached, och det var den men ändå inte. Friends with Benefits är helt klart både bättre och roligare trots en del enstaka bajs och kiss skämt. Hela atmosfären i filmen är mysigare och känns mer tilltalande, dessutom så är språket inte på samma barnsliga nivå som det är i No Stings Attached. Nu blir jag fast från ruta ett och jag glider med under hela filmen gång utan problem och jag börja känna med karaktärerna utan att ens riktigt veta vilka de är. Skrattattackerna är många och jag kan inget annat än att sitta och le däremellan och njuta mig igenom hela filmen. Nu kan det vara så att Mila Kunis är en hjälp på traven då jag verkligen tycker om henne som skådespelerska och det hon gör bli oftast väldigt bra, så denna filmen är självklart inget undantag. Mila Kunis och Justin Timberlake fungerar dessutom väldigt bra ihop och jag kan riktigt känna kemin mellan dom. Även om hela filmens handling är något fjollig så gör det inget, för filmen är bara så mysig och charmig.

Dagboken - Jag sökte Dig och fann Mitt Hjärta Orginaltitel: The Notebook (Romantiskt Drama):
Noah och Allie har en passionerad sommar ihop innan de skiljs åt på grund av klasskillnaden och andra världskriget. Men de möts återigen efter 7 år på skilda håll. Historien om parets starka kärlek och om de hinder som står i vägen för dem berättas många år senare för en kvinna på ett äldreboende, av en man som läser högt ur en dagbok.


Filmen får:
The Notebook är ett kärleksdrama av inte dess like som faktiskt fungerade bättre när jag såg den för andra gången. Filmen berör mig på ett sätt som ingen annan kärleksfilm har berört mig innan och jag spenderar många stunder åt att gråta utav både den ena och andra anledningen. Här får vi se kärlek när det är som bäst, vill säga både när den är perfekt och när den gör ont och jag ställer mig frågan om detta är för mycket att begära. Kärleken som vi får se i The Notebook är helt otroligt fin, det är gränslös kärlek och innerst inne så tror jag att detta är vad vi alla söker, men sådan kärlek finns nog tyvärr inte i det riktiga livet. Kärleken mellan Allie (Rachel McAdams) och Noah (Ryan Gosling) är speciell och de tycks aldrig ge upp hoppet trots mängder av motgångar. Rachel McAdams och Ryan Gosling har en otrolig kemi i filmen som gör att jag köper varenda känsla de levererar och jag tror därför på allt jag ser, så som smärtan, glädjen, lyckan och hoppet. The Notebook är en otroligt stark film som tar ett vanligt ämne till en ny nivå och reagerar du inte när du ser på filmen så tror jag nog att det är något fel på dig, tyvärr.

The Other Woman Originaltitel: Love and Other Impossible Pursuits (Drama):
Emilia blir kär i sin något äldre medarbetare Jack som redan är gift och har barn, men detta stoppar ingenting. Innan Emilia vet ordet av det är hon gift med Jack, gravid och har hans 8-åriga son på halsen. Men lyckan varar inte för alltid och när deras gemensamma barn dör förändras allt.

Filmen får:
Denna filmen tycks inte använda sitt originalnamn någonstans, vilket i och för sig inte gör så mycket då jag tycker den nya titeln passa in bättre på filmen. Natalie Portman gör även här ett otroligt bra jobb och jag kan verkligen känna med henne och ta in hennes sorg och de få lyckliga stunderna vi får se. Dock så stör jag mig lite på att Emilia (Natalie Portman) ser så ung ut och Jack (Scott Cohen) ser ut att vara minst 30 år äldre än henne, men det skiljer visserligen 20 år mellan skådespelarna i verkliga livet och tanke är ju att Emilia ska förälska sig i en äldre man. Men det finns gränser kan jag tycka och här blir det nästan lite äckligt. Men jag får helt enkelt inte tänka på det utan på handlingen i filmen, en handling som inte bara gör mig ledsen utan även förbannad emellanåt. Jag kan inte förstå hur Emilia står ut med all den skiten hon få ta av hela sin omgivning. Filmen är ett klassiskt exemplar på varför man inte ska gå in i ett förhållanden där den ena redan har barn och ex fru/fruar, det blir bara problem och du som kommer utifrån få ta emot all skit. Det tycks inte vara någon som förstår hur Emilia känner och Jack tar alltid sin unges sida, ingen visar någon form av respekt gentemot Emilia och det gör mig både ledsen och arg. Men det är just på grund av detta som filmen berör och få mina tårar att börja spruta. Även om filmen inte är jätte stark så berör den på ett mjukt sätt och det är inte alltid så fel. Dock så hoppar filmen i tiden och rum och det finns inga klara tecken på när vi hoppar fram och tillbaka utan man få sitta med huvudet på skaft och koncentrera sig, vilket är ett litet minus. Men i grund och botten så är filmen bra och borde ses, för jag tror att det är så här det är för många där ute som har gått in i ett förhållande där det redan finns barn.

Drag Me to Hell (Skräck):
Christine Brown siktar på att bli biträdande avdelningschef på banken där hon jobbar och allt som krävs är lite stake. För att bevisa detta nekar Christine en gammal dam ett lån vilket betyder att damen kommer blir vräkt ifrån sitt hus. Damen blir självklart förtvivlad och lägger då en förbannelse på Christine som snart visars sig vara mer än tomma ord.

Filmen får:
(En liten varning. Denna recension kommer innehålla mer svärord än vanliga hederliga svenska ord, så var beredda på en total sågning från helvetet).
Nej, Drag Me to Hell får inte 5 utav 5 aliens utan 0 av 5 (de är inte gröna) eftersom detta är den sämsta jävla skitfilmen jag har sett i hela mitt jävla liv. Filmen är inte bara helt jävla värdelös utan den gjorde mig även riktigt jävla förbannad. Eftersom jag själv har katt så vet jag att jag hade offrat mitt liv för min pälsklädda lilla vän och jag hade inte fått för mig att styckmörda henne för att rädda mitt egna patetiska jävla liv, vilket är precis vad Christine (Alison Lohman) gör i Drag Me to Hell. Ja, det var allt som krävdes för att jag skulle börja hata både filmen och skådespelerskan som ställde upp på en sådan scen. Dessutom är filmen ett stort jävla skämt som inte är skrämmande för fem öre och jag kan inte förstå hur den har lyckats få sådan strålande kritik. Allt vi ser är flams och trams som är förgyllt av ett gäng egenkära idioter, idioter utan respekt för andra levande varelser. Dessutom är Christine så jävla feg, vilket bra retar upp mig ännu mer. Herre min Alien säger jag bara, det är otäckare att vistas 10 timmar på mitt jobb om nätterna än vad det är att se på Drag Me to Hell. Christine, ta emot det du har förtjänat och gå och dö tillsammans med hela jävla filmen. Drag Me to Hell förtjänar inte ens kattpiss till frukost.